Sofia Granström

         


Jaha, äntligen hemma, så jävla skööönt (:
trodde att jag skulle dö där ett tag för jag har haft så jävla tråkigt så ni kan inte förstå.

Det började i onsdag precis innan gympan slutade, kännde att det började dunka å då va det bara att ringa mamma, hon kom fort som blixten så åkte vi först upp till lasarettet och kollade om dom kunde kolla nått där men vi fick inte tag på nån så vi åkte upp till ambulansstationen, och mamma pratade lite med dom och jag låg kvar i bilen. sen gick dom in och sen rullade dom ut bilen, jag fick klätra upp och lägga mig i sängen, sen kopplade dom på mig alla sladdar och sånt som behövdes sen blev det ambulans transport till barnakuten i västerås. 
När vi kom fram till barnakuten och kom upp på rummet, och dom kopplade in alla sladdar igen så märkte dom att allt var normalt igen, känndes lite skönt men jag far fortfarande väldigt yr och skakig.
Dom tog massa prover och EKG och nå grejer, sen fick jag gå och lägga mig i ett vilo rum. Efter ett tag kom det en sköterska och sa att jag skulle få byta avdelning till HIA (hjärtintensivvårdsavdelningen) och skulle få sova där under natten med ständig bevakning. Så blev flyttad dit, där kopplade dom på mig nån ny maskin så jag hade hängde runt halsen som jag fick bära med mig när jag gick, nog för att jag inte fick gå så långt, mellan salen, toan & dagrummet. längre fick jag inte röra mig ;/  Rastlös va bara förnamnet ;O
Mamma va tvungen att åka hem och häma lite grejer efter som det blev så hastigt, så pappa åkte ner och gjorde mig sällskap medans mamma åkte hem. Hon kom tillbaka vid 11-12 tiden.. Då hade hon med sig donkeN till mig :D
Sen somnade jag mellan halv 1 och 1.
På morgonen vaknade jag av att städerskan kom in och städade klcokan 8 -.-
sen en stund senare kom läkarna in och tog lite prover och så.
Hoppades verkligen att jag skulle få åka hem idag, men precis då kom läkarna in igen och sa att dom ville att jag skulle stanna en natt till så att som såg att jag inte vart sjuk av medicinen som jag hade fått.
Aja va väll bara att försöka roa sig med nånting som inte fanns -.-
mamma hade inte heller så kul, hon förde statistik på hur många ambulanser som åkte in och ut ur sjukhuset och sen ett tag tänkte hon tvätta fönstrena x)
Det jobbigaste va ju att jag inte är sjuk! jag är ju bara där för att se att jag inte blir dålig. så jag va ju som vanligt men ändå fick jag inte göra nånting, och dom skulle skjutsa mig i rullstol fick inte ens gå själv, sen bar dom in maten åt mig å dom hämtade allt man bad om, ingenting känndes det som man fick göra själv, mer än att gå på toaletten förståss ;)
Aja fördrev väll tiden så gott det gick och sen mot kvällen gick vi ut och tittade lite på tv och sen kom farmor och farfar förbi en sväng och hälsade på (:
roligt att få lite besök iaf.
Sen somnade jag runt 1 halv 2 kanske.
Idag när jag vaknade HOPPADES jag verkligen att som skulle komma och säga att jag fick åka hem.
Och der gjorde dom till slut, efter att vi hade suttit och pratat med läkaren och sett hur vi ska gå vidare med det här så fick jag åka ner på nån avdelning och göra ultraljud på hjärtat för dom skulle se hur de såg ut osv.
Sen fick jag mat och sen fick jag äntligen packa ihop mina prylar och åka hem! :D
Fyfan har kännts som en evighet fast det bara va 2 dar. isolerad som i ett fängelse :S  usch!  BEFRIELSE!
men nu har dom iaf lite mer kött på benen och ska väll se vad som händer framöver, får iaf äta nån medicin tillsvidare som bromsar upp hjärtat så det inte akn rusa iväg.
Sen ska jag ner om ett tag och dom ska lockalisera vart problemet sitter genom nå sändare å grejer som dom kör ner i matstrupen ;O
sen får jag se om jag ska till uppsala på discussion om operation men det blir vid ett senare tillfälle isf.

Nu är jag iaf hemma och mår trots omständigheterna bra (:
trött och väldigt sliten bara.
inatt ska det iaf bli skönt att sova i sin egna säng!

Tack till alla som stöttar mig, ni betyder oerhört mig, jag älskar er alla.<3